Livets alla om och men...
Efter veckor av studentfiranden, sena kvällar och mysiga stunder är jag slutkörd. Det är inte friskt att vara uppe till småtimmarna 4 dagar i sträck en vanlig jobbvecka. Efter att ha känt mig allmänt trött under Värmdö Gymnasiums slutskiva kunde jag inte annat än konstatera att shit, jag har blivit äldre...
Förra veckan var helt galet fullbokad, alla ville att man skulle vara någonstans och med mina redan långa armar kändes det inte som att någon behövde dra mer i dom.
Mötte Mr. R tisdag kväll vilket visade sig vara lika mysigt om inte mer än förra gången.
Onsdag var fullspäckad med saker; träning på worldclass, skynda in till Eriks utspring, åka flak, hem och duscha av sig litervis med öl, mottagning till sent på kvällen. Jag kan inte annat än säga att det var bästa flaket jag har åkt på och jag tror helt seriöst att jag och Elina hade roligast av alla, och vi tog inte ens studenten :D
Torsdag morgon var inte rolig, vaknade med träningsvärk överallt och jobbet kallade. Skyndade i omklädningsrummet på Willys för att bli fin till Josefines mottagning. På med körsbärsklänningen och leendet på läpparna. Jag var inte på humör, men barndomsvännen min hade tagit studenten och stolt över min flicka som jag är var det bara att förbereda sig för fest.
Kvällen var hyfsad, jag tyckte inte folk verkade så glada bara...vart tog glädjen vägen Värmdö-studenter? Har ni glömt hur man roar sig årgång av 89 eller är det roligare att skapa bråk i dessa tider? Jag börjar undra...
Inte ens när man står som packade sillar på nattbussen hem kunde folk hålla ilskan inom sig, men kom igen. Är det verkligen värt att skrika halsen av sig och slå någon gul och blå för att killen på bussen råkade titta åt ditt håll? Löjligt!!!
Fredag morgon var ännu värre och jobba var det sista jag ville göra på Sveriges nationaldag. Åkte hem till Angelica på mysig tjejkväll och det behövdes kan jag säga. Vi måste ha fler såna kvällar tjejer, hur kan det vara så svårt för alla att ta sig tiden? Vi har ju så roligt när vi väl ses...
Lördag, upp och hoppa! Jag och Elina skulle nämligen ta hennes underbart söta lillasyster Emma till Skansen. Det visade sig bli riktigt mysigt och jag tror nog att jag var den som njöt mest av besöket i djurens värld :D
Hem till Lidingö och fixa sig inför kvällen. Utgång stod på menyn och efter att ha tänkt satsa på en avslappnat snygg look blev man uppfixad till tänderna, men man kan aldrig bli för snygg, eller vad säger du Sinesi? ;)
Träffade upp folk och förade på ett supermysigt ställe kallat Underbara bar. Mötte senare upp våra mysteriska män för kvällen och efter många om och men så blev det Huset som festen slutade på, eller gjorde den det?
Efter noga eftertanke har jag kommit fram till att när någon skiker efterfest behöver man inte alltid ryckas med av tanken. Har någon någonsin varit på en riktigt bra efterfest som visat sig vara bättre än själva festen?
Sovsällskap fick man i alla fall och jag hade det mysigt, även om det inte alls var tanken från början, något av det...
Där kommer vi till dagens ämne, alla dessa om och men. Blir det verkligen bättre av att man tänker skallen av sig på allt man borde ha gjort och sagt och allt man inte borde ha gjort eller inte borde ha sagt? Och om det blir bättre om du låter bli att tänka, varför är det så svårt att låta bli då? Kan man införskaffa en on/off-knapp till tankecentrat i huvudet eller är det bara mitt system som har svårt att stänga ner?
Jag har ångrat mycket i mitt liv, och vet ni...livet blev inte bättre för det. Så jag bestämde mig för att inte ångra någonting någonsin igen. Det har faktiskt fungerat riktigt bra, för varför ska man ångra något som redan är gjort när det ändå inte går att göra ogjort?
Om jag hade stannat hemma istället för att gå ut så hade jag varit pigg på jobbet, men då hade jag missat en av mina bästa vänners student och gjort någon besviken och allt man går hem med är lite mer pengar från Willys.
Om jag tänker efter så måste man leva runt dessa om och men, jag är en grubblare och kan inte alltid stänga ner mitt system. Tack och lov för alla vänner som jag har, som står ut med mitt gnatande och tjatande dagarna i ända.
Jag hoppas att du bevisar mig fel i min teori om killar och att du faktiskt kommer höra av dig, skulle vara så jävla förjävligt om man hade fel om ännu en kille...
Nog om alla om och men, EM har satt sina första spår för detta år och igår vann Sverige väförtjänt mot de tråkiga grekerna som enligt mig mest lallade runt och undrade vad den lilla runda saken på marken var som dom borde ha sparkat på istället.
Jag och älskade Emelie tog oss in till staden, köpte riktigt snygga tröjor för att visa vårat stöd, kände mig riktigt snygg i min gula tröja med konturen av Olof Mellberg över vänster sida. Han är förövrigt den absolut hetaste i landslagstruppen enligt mig :D Vi ställde oss mitt i Kungsträdgården där vi och 15 000 andra stod och hejade på vårat vackra Sverige. Det var vilt, det var fullt, det var öl och glada sånger. Dom totala idioterna som ställde sig i mitten av horden med en grekisk flagga kunde inte annat än fly när resten av oss tog i från tårna och klämde i med "greklandssvin, hasch och kokain". Det var underbart, tack vännen för att du följde med mig. På lördag kör vi igen och det kommer bli ännu bättre.
Dagens låt: Jag ljuger så bra - Linda Bengtzing
Jag har bytt lås på hjärtats alla dörrar
Sagt upp ditt hyreskontrakt
Och talat om för alla mina vänner
Att sista kortet är lagt
Oh, går du omkring och tror jag är förtvivlad
Och bara tänker på dig?
Och ångrar mig, hah, det kan du glömma
Om du vill veta om jag har slutat drömma
Och sover lugnt i min säng
Oh, jag önskar du var här nu så att du kunde se
Jag överlever utan dig
Jag kan klara mig själv, kan gå ut varje kväll
Komma hem när jag vill
Se en skräckfilm och sen kan jag somna igen
Utan dig tätt intill
Har min tidning ifred och en säng som är bred
Så bättre kan ingenting va'
Jag har allt jag vill ha
Som jag sa, när du ringde idag
Oh, jag ljuger så bra
Ultimata låten för tjejer som är förbannade på någon kille, och en jävligt bra låt att skråla med till. Jag sjöng nog högst i publiken i Kungsan igår i alla fall och tycker att Linda sjunger den jävligt bra, men tjejen...din EM-låt var fan inte bra asså, tyvärr :(
Förra veckan var helt galet fullbokad, alla ville att man skulle vara någonstans och med mina redan långa armar kändes det inte som att någon behövde dra mer i dom.
Mötte Mr. R tisdag kväll vilket visade sig vara lika mysigt om inte mer än förra gången.
Onsdag var fullspäckad med saker; träning på worldclass, skynda in till Eriks utspring, åka flak, hem och duscha av sig litervis med öl, mottagning till sent på kvällen. Jag kan inte annat än säga att det var bästa flaket jag har åkt på och jag tror helt seriöst att jag och Elina hade roligast av alla, och vi tog inte ens studenten :D
Torsdag morgon var inte rolig, vaknade med träningsvärk överallt och jobbet kallade. Skyndade i omklädningsrummet på Willys för att bli fin till Josefines mottagning. På med körsbärsklänningen och leendet på läpparna. Jag var inte på humör, men barndomsvännen min hade tagit studenten och stolt över min flicka som jag är var det bara att förbereda sig för fest.
Kvällen var hyfsad, jag tyckte inte folk verkade så glada bara...vart tog glädjen vägen Värmdö-studenter? Har ni glömt hur man roar sig årgång av 89 eller är det roligare att skapa bråk i dessa tider? Jag börjar undra...
Inte ens när man står som packade sillar på nattbussen hem kunde folk hålla ilskan inom sig, men kom igen. Är det verkligen värt att skrika halsen av sig och slå någon gul och blå för att killen på bussen råkade titta åt ditt håll? Löjligt!!!
Fredag morgon var ännu värre och jobba var det sista jag ville göra på Sveriges nationaldag. Åkte hem till Angelica på mysig tjejkväll och det behövdes kan jag säga. Vi måste ha fler såna kvällar tjejer, hur kan det vara så svårt för alla att ta sig tiden? Vi har ju så roligt när vi väl ses...
Lördag, upp och hoppa! Jag och Elina skulle nämligen ta hennes underbart söta lillasyster Emma till Skansen. Det visade sig bli riktigt mysigt och jag tror nog att jag var den som njöt mest av besöket i djurens värld :D
Hem till Lidingö och fixa sig inför kvällen. Utgång stod på menyn och efter att ha tänkt satsa på en avslappnat snygg look blev man uppfixad till tänderna, men man kan aldrig bli för snygg, eller vad säger du Sinesi? ;)
Träffade upp folk och förade på ett supermysigt ställe kallat Underbara bar. Mötte senare upp våra mysteriska män för kvällen och efter många om och men så blev det Huset som festen slutade på, eller gjorde den det?
Efter noga eftertanke har jag kommit fram till att när någon skiker efterfest behöver man inte alltid ryckas med av tanken. Har någon någonsin varit på en riktigt bra efterfest som visat sig vara bättre än själva festen?
Sovsällskap fick man i alla fall och jag hade det mysigt, även om det inte alls var tanken från början, något av det...
Där kommer vi till dagens ämne, alla dessa om och men. Blir det verkligen bättre av att man tänker skallen av sig på allt man borde ha gjort och sagt och allt man inte borde ha gjort eller inte borde ha sagt? Och om det blir bättre om du låter bli att tänka, varför är det så svårt att låta bli då? Kan man införskaffa en on/off-knapp till tankecentrat i huvudet eller är det bara mitt system som har svårt att stänga ner?
Jag har ångrat mycket i mitt liv, och vet ni...livet blev inte bättre för det. Så jag bestämde mig för att inte ångra någonting någonsin igen. Det har faktiskt fungerat riktigt bra, för varför ska man ångra något som redan är gjort när det ändå inte går att göra ogjort?
Om jag hade stannat hemma istället för att gå ut så hade jag varit pigg på jobbet, men då hade jag missat en av mina bästa vänners student och gjort någon besviken och allt man går hem med är lite mer pengar från Willys.
Om jag tänker efter så måste man leva runt dessa om och men, jag är en grubblare och kan inte alltid stänga ner mitt system. Tack och lov för alla vänner som jag har, som står ut med mitt gnatande och tjatande dagarna i ända.
Jag hoppas att du bevisar mig fel i min teori om killar och att du faktiskt kommer höra av dig, skulle vara så jävla förjävligt om man hade fel om ännu en kille...
Nog om alla om och men, EM har satt sina första spår för detta år och igår vann Sverige väförtjänt mot de tråkiga grekerna som enligt mig mest lallade runt och undrade vad den lilla runda saken på marken var som dom borde ha sparkat på istället.
Jag och älskade Emelie tog oss in till staden, köpte riktigt snygga tröjor för att visa vårat stöd, kände mig riktigt snygg i min gula tröja med konturen av Olof Mellberg över vänster sida. Han är förövrigt den absolut hetaste i landslagstruppen enligt mig :D Vi ställde oss mitt i Kungsträdgården där vi och 15 000 andra stod och hejade på vårat vackra Sverige. Det var vilt, det var fullt, det var öl och glada sånger. Dom totala idioterna som ställde sig i mitten av horden med en grekisk flagga kunde inte annat än fly när resten av oss tog i från tårna och klämde i med "greklandssvin, hasch och kokain". Det var underbart, tack vännen för att du följde med mig. På lördag kör vi igen och det kommer bli ännu bättre.
Dagens låt: Jag ljuger så bra - Linda Bengtzing
Jag har bytt lås på hjärtats alla dörrar
Sagt upp ditt hyreskontrakt
Och talat om för alla mina vänner
Att sista kortet är lagt
Oh, går du omkring och tror jag är förtvivlad
Och bara tänker på dig?
Och ångrar mig, hah, det kan du glömma
Om du vill veta om jag har slutat drömma
Och sover lugnt i min säng
Oh, jag önskar du var här nu så att du kunde se
Jag överlever utan dig
Jag kan klara mig själv, kan gå ut varje kväll
Komma hem när jag vill
Se en skräckfilm och sen kan jag somna igen
Utan dig tätt intill
Har min tidning ifred och en säng som är bred
Så bättre kan ingenting va'
Jag har allt jag vill ha
Som jag sa, när du ringde idag
Oh, jag ljuger så bra
Ultimata låten för tjejer som är förbannade på någon kille, och en jävligt bra låt att skråla med till. Jag sjöng nog högst i publiken i Kungsan igår i alla fall och tycker att Linda sjunger den jävligt bra, men tjejen...din EM-låt var fan inte bra asså, tyvärr :(
