Emelies blogg

Det passade in så bra, att starta en alldeles egen blogg runt den dagen som är älskad och hatad av alla. Jag pratar förstås om alla hjärtans dag.

Denna dag har det som jag kallar "dubbla budskap". Alla som någon gång har haft någon speciell att spendera dagen med kan intyga att det är en underbart romantisk dag då man blir överöst av varma känslor, gulliga gåvor och söta karameller.

Dagen när man får uttrycka sin kärlek lite extra, kanske planera något ovanligt, allt för att få se den man älskar att stråla av lycka.

Ja så tänker vissa om den dagen, men resten av världen då?

Jo, jag ska tala om att det finns även dom som tycker att alla hjärtans dag är en usel dag, då dom som redan har någon att älska får glänsa lite extra framför näsan på alla singlar, som önskar mer än allt annat att dom kunde få byta plats med den andra hälften i paret på gatan som håller varandras händer och strålar av glädje.

Dessa bittra singlar som hatar när allt förvandlas till fluffiga hjärtan, gulligull och äckligt gelégodis.

Jag kan erkänna att jag många dagar tillhört den andra beskrivningen och ofta ställt mig frågor som; när blir det min tur? Varför hon och inte jag? När vänder turen?

Visst det låter gnälligt och otacksamt, jag menar...tänk på barnen i Afrika ;)

Men om man för en sekund ska vara allvarlig så har jag nu, efter många år insett att alla hjärtans dag är till för så många mer än dom där paren som är så obotligt söta tillsammans att man får lust att kräkas i vintermössan om dom sätter sig på sätet mittemot på tåget.

Kärlek finns överallt och i flera olika former. Jag kan ärligt säga att jag aldrig varit "svävar på moln-kär" i någon och jag har heller aldrig sagt jag älskar dig till en kille då jag faktiskt velat säga det/menat det. Men en sak kan jag säga...jag har känt mig älskad av andra många gånger och jag hoppas att folk i min närhet känner sig älskade. Jag känner stor kärlek till min familj och en ännu större kärlek till mina vänner. Dom där speciella personerna som får mig att må bra, dom där underbara varelserna som får mig att le vid bara tanken på något vi har gjort. Jag kan inte annat än tacka er för eran existens och för att ni förgyller mitt liv.

Då kan man fråga sig...är det inte viktigare att vara lycklig med den kärlek man redan har omkring sig medan man letar efter "den rätte" än att sitta och vänta inomhus medan livet fortsätter utanför dörren?

Gammaldags som jag är så tycker jag oftast att det är killen som ska uppvakta tjejen och jag kunde inte annat än le när världens sötaste sak hände mig på jobbet. Rosenröda om kinderna kommer två pojkar runt 8 år in och frågar var vi har alla hjärtans dag presenter någonstans, dom går sedan mot avdelningen och funderar högt om vad dom tror tjejerna skulle gilla mest...är inte det helt underbart sött? Jag känner mig lättad över att vår nästa generation verkar veta vad som krävs för att få en tjej att känna sig speciell, underbara ungar J

Så det här inlägget är till alla som någon gång känt sig försummade, inte tillräckligt omtyckta eller rent ut sagt värdelösa. Upp med hakan, stå rak i ryggen och möt världen med ett leende när du går ut genom dörren. Om du inte hittat din speciella person ännu så kan du lika gärna ha ditt livs bästa tid medan du letar.

Jag är en hopplös romantiker och vad vore då bättre än att jag avslutar mitt första inlägg med ett citat från en av mina favorit-kärleksfilmer Moulin Rouge;

The greatest thing you'll ever learn is just to love and to be loved in return.